En sommarkurs i keramik, i mitten av 1970-talet, förändrade helt Eva Bengtssons konstnärliga uttryck. Måleriet fick stå åt sidan för det nyvunna intresset för att uttrycka sin konstnärlighet i den keramiska processen. Snabbt fick Eva sin egna personliga stil, som också har förändrats i takt med de fysiska möjligheterna att bränna (reduktionsbränning i gasugn) stora arbeten. Idag kan de färdiga verken bli över en meter höga. Detta skapar unika möjligheter för att arbeta med de stora krukorna, som har blivit ett signum för Eva. Tidigt blev också text, ord och symboler uttryck i Evas arbeten. Uttryck, med få bokstäver, med stor betydelse, med känsla för sinnesstämningar, önskningar, begär, livsnödvändigheter ... Alla har vi någon gång uttryckt oss på det sättet, i den tidiga skolgången, i tonåren, i telefonkladd och alla blir vi också på något sätt berörda av ett starkt konstnärligt uttryck på detta sätt. Nu är det inte enbart i keramiken Eva uttrycker sig så, utan även i stora vertikala arbeten i akvarell och gouache. Ibland i ett ständigt upprepande med hjälp av schabloner eller fritt med en graffiti-känsla. Vackert och sensuellt. Vårt behov av det känslomässigt dekorativa är något ständigt pågående och nödvändigt. Nödvändigt för att vi skall utvecklas i och med tiden. Och just där passar Evas konst in. Att i vackra konstverk ständigt påminnas om LIV, LOVE, PEACE, PLEASE, KEL, ÖMHET, YES, FRIHET, SOL ….